I vår butik hittar du slab’s till försäljning och vi erbjuder olika träslag. Vad vi har inne i butiken just nu varierar, men vi försöker alltid hålla ett grundutbud av okantad ek, ask alm, valnöt, mappa burl, lönn, olivträd och bok.
Ek (Quercus robur) är ett lövträd som ingår i kategorin bokväxter. Ekar kan bli upp till 1 000 år gamla. Ek är ett vanligt träslag i Europa. Ekträdet bedöms ha kommit till Sverige för över 8 000 år sedan. Den svenska ekens ursprung kommer primärt från Europa. I Sverige växer ek primärt i Gästrikland och söderut. De arter som finns i Sverige är Skogek och Bergek. Arterna har liknande ekologiska krav på växtmiljö och tillhör samma artkomplex (white oaks) vilket gör att de ofta paras ihop och båda kallas för Ek I folkmun. Trädet är ett av Skandinaviens största träd kan bli upp till 30- 45 meter högt och med en omkrets på upp till 3 meter även om de kan variera kraftigt i form beroende på vegetation.
Eken växter i ungefär samma hastighet som andra svenska lövträd såsom Ask och Bok. Vid gynnsamma väder och vegetationsförhållanden kan eken bli 20-25 meter hög med en omkrets om ca 1 meter på 50 år. Tillväxttakten i höjd minskar därefter och trädet växer primärt i omkretsen. Eken kan växa i ytterligare flera hundra och anses normalt vara avverkningsmoget efter ca 150 år. Vid mycket hög ålder påbörjar trädet murkna inifrån vilket kan göra det svårt att åldersbestämma äldre träd då det kan vara svårt att se årsringarna.
Trädets kärnved är beständigt mot insektsangrepp och röta, däremot inte splintveden. Veden är grovporig med tydliga årsringar. Ny avverkad ek är gulaktig och efter torkning skiftar färgen till gråbrun. Splintveden är gulgrå och kärnan ljusbrun. Ek är tätt, starkt och mycket hårt för att vara träslag. Ekens ved blir hårdare ju fortare trädet växer till skillnad från tall och gran.
Historiskt har ekvirket nyttjas till byggnation av fartyg vilket har ledde till att ek under lång tid betraktades som en bristvara och blev därmed mycket exklusivt. Under en tidsepok av flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kungen för att säkerställa råmaterial till svenska flottan. Numera används ek till flertalet byggnationer såsom golv, ekfat, faner, lister, bord, stolar med flera möbler.
Ask (Fraxinus excelsior) är ett lövträd som ingår i kategorin syrenväxter. Askträdet kan bli upp till 250 år gamla på Sveriges breddgrader. Ask växter i primärt Europa och Kaukasus och i mindre delar i Asien. I Sverige går den nordliga gränsen vid Hälsingland och Värmland och den största förekomsten är i de tre sydligaste landskapen. Asken kan bli upp till 30 meter hög med en omkrets på upp till 7 meter.
Asken växer oftast i en blandning med andra lövträd. Den trivs bäst i fuktig och kalkrika marker med högt pH-värde. Asken har ett vackert mönster då vårveden har stora kärl medan sommarveden är finporig. Asken kan ha en mörkfärgad kärna men betraktas inte som äkta kärnved. Missfärgningen beror på temperaturförändringarna mellan sommar och vintern. Veden har generellt ett dåligt resistens mot insekter.
Asken är en tvåbyggare vilket innebär att den antingen har hanblommor eller honblommor. I enstaka fall kan ask vara tvåkönad men på olika grenar. Askens frukt utgörs av en nöt med några centimeter långa vingar. På vintern kan frukten hänga kvar och då är det enklast att se vilket träd som är han eller honblommande.
Asken anses ha varit viktigt inom folkmedicin då växten innehåll av eterolja som innehåller egenskaper såsom slemlösande, hostdämpande, kramplösare, möjkdrivare med mera och har historiskt varit en viktig ingrediens i olika mediciner. Asken är en hotad art på grund av askskottsjuka. Svampen angriper skotten och sprider sig längs grenar så att trädet dör. I närliggande länder bedöms 40-80% av alla askar har dött. Någon bot mot askskottsjukan finns inte idag och en samlad bedömning är att askbeståndet kommer minska mycket kraftigt i Sverige då merparten av våra svenska askar också är sjuka och måste tas ner.
Historiskt har Askens egenskaper såsom hårdheten och segheten gjort den populär för trädgårdsverktyg och sportartiklar såsom spjut, skidor, tennisracketar och bandyklubbor. Ett stort användningsområde idag är möbler, inredningar, golv och trappräcken.
I Sverige finns tre almarter, Alm (Ulmus glabra), Lundaalmen (Ulmus minor) och Vresalmen (Ulmus laevis). Lundaalmen växer i Sverige enbart på Gotland och Öland medan den sistnämnda växer enbart på en mindre del av Öland. Alm är den i särklass vanligast förekommande arten och delas in i underarterna Bergsalm och Skogsalm. Norra om Dalälven kan man finna bergalm medan skogsalmen växter i Mälardalen och söderut. Almen kan bli uppåt 30 meter hög och präglas normalt av raka stammar men brungrå uppsprucken bark. Almar kan bli uppåt 500 år med en stamomkrets på ca sex meter. Tyvärr drabbas ofta almen av almsjuka vilket gör att ytterst få träd når hög ålder.
Almen trivs på kalkrika marker med högt pH-värde. Rotsystemen är normalt djupa vilket gör träden ytterst stormtåliga. Idag är Almen det fjärde vanligaste lövträdet i Sverige. I Sverige upptäcktes Almsjukan på 50-talet. Under 80-talet har sjukdomen spritt sig i hela Sverige. Sjukdomen är vida spridd runt om världen. Almsjukan är en svampinfektion som kan smittas via sporer som överförs av almsplintborre men också via rotkontakt. Sjukdomsförlopp kan gå fort, i vissa fall kan almar insjuknande och dö på några enstaka veckor. Sjukdomen är svår att bekämpa då smittad lättast upptäckts under juli och augusti genom att studera om trädet håller kvar vissna blad. Smittade Almar bör då avverkas under hösten och vintern och omgående tas hand om. Grenar och bark bränns antingen på plats eller transporteras förslutna för att hindra vidare spridning. Det finns dock ett vaccin mot sjukdomen. Behandlingen måste dock förnyas varje år och kan inte rädda redan insjuknade almar vilket gör att det ofta används på enbart särskilt värdefulla träd.
Splintveden är gulvit och ytan mörknar när den exponeras för syre och ljus. Kärnvedens färg är mörkare och kan skifta mellan ljusbrun och mörkbrun. Användningsområdena för virket har skiftat över tid. Kärnvedens goda hållbarhetsegenskaper under vatten gör att den under en period använts vid båtbyggeri och vattenkonstruktioner. Det största förbrukningsområdet för Almen har tidigare varit hjulnav axlar och hjuldelar. Idag används Alm i framförallt golvtillverkning, snickerier och möbler.
Valnöt (Juglans regia) är en art som tillhör valnötsväxter. Trädet växer i undantagsfall i södra Sverige och vanligen som odlad art även om förvildade träd i främst Skåne och Gotland har hittats. Valnötsträd växer primärt i medelhavsklimat i delar av Asien men i synnerhet runt Balkan. Trädets utbredning har ökat och kan även finnas i primärt södra Europa. Valnötsträdet är ett lövträd som kan bli ca 30 meter högt. Trädet trivs i kalkrik och grusblandad jord som inte är för torr.
Trädets frukt, valnöten är egentligen ingen nöt utan en stenfrukt. Frukten innehåller 60% fett och en stor del protein och järn. Frukten blir normalt 4-5 cm lång och är äggformad. Frukterna skördas under hösten när den gröna frukter börjar spricka och bli bruna då det enklare släpper från fruktstenen. Höljet avlägsnas och frukten torkas luftigt till efter nyåret.
Valnöt planteras både för sina välsmakande frukter och för dess virke. ”Äkta valnöt” eller europeisk valnöt är gråbrunt till brunt med oregelbundna strimmor i virket. I USA växer svart valnöt som inte ger de aptitliga fröna och har ett mörkare virke som inte är lika strimmigt. Virket används främst i möbeltillverkning och inredning, främst som faner.
Mappa Burl (Populus nigra) tillhör videväxter. Trädet skulle kunna växa i södra Sverige men förekommer i stort mellan Portugal och Xinjang med en koncentration runt Balkan. Trädet trivs bäst i fuktiga områden med tillgång till ljus och värme. För långa perioder av rotblöda klarar den inte men däremot kan den uthärda kallare vintrar. Trädet kan bli ca 35 meter högt och väger relativt lite i jämförelse med många ädelträd vi är vana vid i Sverige. Trädet kan bli uppåt 300 år men normalt är ca 100-150 år. Trädet växer relativt långsamt och är knotigt med många ansvällningar på stammen. Virket från Mappa Burl har unika och karriäristiska drag som påminner om inväxt bark. Burlen är en hård utväxt från stammen som kanske inte ser så attraktiv ut men har ett komplext figurtextur och är otrolig när den kapas upp.
Virkets färg kan variera från ljust till ljusbrunt med rödbrunt till svarta inslag fläckvis. På grund av utseendet har träslaget blivit allt mera populärt och används inte sällan i lyxiga möbler och design applikationer. Vanligaste möblerna som byggs av Mappa Burl är bardiskar och bord.
Bok (Fagus syylvatica) är det näst vanligaste av ädelträet i Sverige efter ek. Bok finns i vilt tillstånd upp till Västergötland och Småland, men den går även att finna längre upp i landet men då i odlat tillstånd. Annars finner man boken i huvudsakligen i Centraleuropa. Boken kan bli 30–35 meter högt, men i sällsynta fall kan man finna exemplar ända upp till 45 meter höga.
De ofta raka gråa stammarna med slät bark skiljer sig från de andra svenska lövträden. De vågräta, skiktade grenarna är också utmärkande för arten. Bokens blad är helbräddade och strödda på skotten. Bladskaften är silkeshåriga. Knopparna är långa och spetsiga. Boken växer bäst i klimat med hög luftfuktighet och mycket nederbörd och inte för kalla vintrar.
Boken är tung, hård och segt. Träslaget används idag ofta av möbelsnickare då är lätt att klyva, bearbeta och svarva. Det torkar lätt och snabbt dock med risk för yt- och ändsprickor samt kraftig deformation. Bok är lätt att limma och ytbehandla men den har dålig rötbeständighet. Dess egenskaper har i kombination med att den är lätt att ångbasa och tillverka böjda profiler i massivt trä har gjort den till ett av de mest populära träslagen för möbeldesign. Bokens stockar bör sågas upp kort efter avverkning på grund av att den inte är beständig mot röta och insekter. Ska man använda bok utomhus bör den vara impregnerad då den har dålig rötbeständighet. Rödkärnans ved går dock inte att impregnera eftersom kärlen är tilltäppta. Rödkärnan påverkar dock inte hållfastheten. Boken har mycket goda hållfasthets- och bearbetningsegenskaper. Det med avsaknad av färgämnen, samt att den inte avger doft, smak eller suger upp fett gör att den kan användas i kontakt med livsmedel. Andra egenskaper är det höga bränslevärdet som gjorde att man tidigare gjorde träkol av boken. Annars har det använts till en lång rad mycket olikartade produkter- allt från möbler, golv, fanér, leksaker, spånplattor och pappersmassa.
Olivträdet trivs i medelhavsklimat där somrarna är mycket varma och torra och vintrarna svala. Träden blir normalt så gamla som 300-600 år gamla och 3-12 meter höga. Ett av de äldsta certifierade olivträden återfinns i Grekland, är ca 2000 år gammalt och ger fortfarande frukt. Det som gör att olivträd kan leva så länge är att de är resistenta mot röta. Om toppen av trädet dör så växer ofta en ny stam upp från rötterna i jorden.
Det finns omkring 900 arter av olivträd i världen och ungefär 50 sorter odlas för framställning av ätbara oliver och olivolja. Träden ger frukt efter 4-8 år, men produktionen kommer igång på riktigt först efter 15-20 år. Några vanliga olivträdsorter i Europa som producerar olivolja för förtäring är Picual, Nevadillo och Morcal. Ett enda träd kan ge mellan 70-100 kg oliver och världsrekordet ligger på 800 kg. Blommorna är tvåkönade och pollineras med hjälp av vinden.
När olivträd bränns så produceras 2,5 gånger mer värme än när vanlig ved eldas. Den rök som bildas vid förbränningen är ofarlig och askan kan återanvändas som näring i jorden.
Monkeypod ingår i albiziasläktet och familjen ärtväxter. Ursprungligen kommer trädet från Syd och Centralamerika och har spridit sig genom planteringar över världen och växer nu även i Asien, Afrika, Sydeuropa och Oceanen. Trädet blommar under våren och sensommaren. Träslaget kallas i vissa regioner för ”Rain tree” för att trädet släpper löven när det regnar under kvällning. Saman är ett annat vanligt tilltalsnamn på träslaget.
Träden är relativt snabbvuxet och kan bli upp till 50 meter höga men mera normalt är höjder på 25 – 35 meter. Trädkronan får normalt en diameter runt 30 meter. Genomsnittlig vikt för Monkeypod, Saman, Rain tree när den är möbeltorr är ca 600 kg per kubik vilket gör det något lättare än de vanliga svenska träslagen. Färgen på träslaget har en guldaktig ton med drag mot mörkbrun. Splintveden är ljus mot det vita och gula hållet. Ådringarna är normalt händelserika och livliga vilket har gjort träslaget populärt i möbeltillverkning, faner gitarrtillverkning med mera. Moneypod är generellt är lättjobbat träslag och lämpar sig ypperligt för såväl handverktyg som snickerimaskiner.
Skogslönnen (Acer platanoides) är vanlig upp till södra Norrland i vilt tillstånd medan naverlönnen (Acer campestre) bara förekommer som enstaka individer i sydligaste Sverige. I södra Sverige finns också sykomorlönnen (Acer pseudoplatanus) som man har infört från Tyskland och är att betrakta som ett främmande träslag enligt lagstiftningen. Den odlas ofta som skogsträd då den har lätt att utbreda sig. Lönnen är ett stort, bredkronigt träd som när den blir äldre får en typisk gaffelförgrening. Lönnen kan bli 20–30 meter högt och ca 150 år gammalt. Barken hos unga träd är slät men spricker med tiden upp i stammens längdriktning.
I Sverige uppskattar man att det finns upp mot en miljon kubikmeter lönn. Skogslönnen är det svenska ädellövträd som är mest härdigt mot kyla och frost. Lönnen växer bäst på friska, näringsrika, kalkrika jordar med högt pH. Jämfört med ask trivs den däremot inte på fuktig mark. Sykomorlönnen som införts under senare århundranden är mer värmekrävande än skogslönnen.
Lönnen torkar lätt men med risk för missfärgning, sprickor och skevhet. Veden krymper måttligt eller mycket lite (sykomorlönn) och är mycket stabilt vid fuktväxlingar. För finsnickeri är den lättbearbetat med måttlig verktygsförslitning och med goda svarvningsegenskaper samt att den har goda limningsegenskaper och lätt att ytbehandla och polera. Kvistfri ved har goda böjningsegenskaper men dålig rötbeständighet.
Som regel skiljer man inte på lönnarnas virke när det gäller tekniska egenskaper, men skogslönnens styrke- och elasticitetsegenskaper är, till följd av högre densitet, bättre än sykomorlönnens. Vid mekanisk bearbetning är virket i stort sett jämförbart med bok. Virket går bra att limma och ytbehandla. Skogslönnens virke är lämpligt för användningsområden där det ställs speciellt höga krav på elasticitet och styrka. Användningsområden för skogslönn är till exempel verktyg, hyvlar, snickarbänkar, gevärskolvar, promenadkäppar och vagnsbyggnad.
Virke från sykomorlönn används generellt på samma sätt som bokvirke och för en mängd områden där det läggs vikt vid färg, homogenitet, stabilitet och klyvhållfasthet. Sykomorlönnen används med fördel till hushållsföremål som ska behålla sin ljusa färg. Det används även till tillverkning av möbler och golv. Eftersom virket är formstabilt är det även bra som modellvirke. Till instrument används det ofta till bottnar, hals och stall i fioler och cellos. Räfs- och yxskaft av lönn ger inte blåsor i händerna som många andra träslag gör.
Fågelbär (Prunus avium) eller körsbär är en art i plommonsläktet och tillhör familjen rosväxter. Körsbär finns i stor del av Europa utom norra Skandinavien, Baltikum, delar av Polen samt Iberiska halvön. I Sverige växer den inblandat i lövskog upp till Uppland men vanligast är den i västra Götaland, Svealand och Smålands kusttrakter. Fågelbäret infördes i Sverige för ca 1 000 år sedan och då för sina frukter. Fågelbäret blir ca 20 meter högt men det finns enstaka individer som har blivit upp till 30 meter höga. Fågelbäret är snabbväxande i tidig ålder och det blir sällan över 100 år.
Fågelbär används ofta till möbelsnickerier eller slöjd som till exempel musikinstrument, möbler men även till trappräcken och golv. Virket torkar snabbt och är lätt att bearbeta. Man kan med fördel torka virket långsamt för att minska risken för skevning och förbättra virkets färg. Färgen är gulröd eller ljust rödbrun på kärnveden medan splintveden är gulvit till ljusröd. Det kan även förekomma vissa stråk av grönt i veden. Man kan använda fågelbäret till grillning eller rökning då det avger en behaglig söt lukt och smak. Även fåglar uppskattar trädets egenskaper.